Hårda bottnar

Utgående från vilken växttyp som dominerar på bottnen så delas den upp i olika växtsamhällen. Detta är dock inte alltid enkelt eftersom det ofta förekommer blandsamhällen med många olika typer av växter.

Trådalgssamhällen

På grunda och hårda bottnar dominerar trådalger, såsom trådslick (Pylayella littoralis) och grönslick (Cladophora glomerata), som är Kvarkens vanligaste trådalg. Trots sitt dåliga rykte, som beror på att de är en av de arter som gynnas av övergödningen och tar då över på stränder med övergödda vatten på bekostnad av andra arter, är dessa alger en viktig del av ekosystemet eftersom de klarar av att växa på vågutsatta ställen där få växter klarar sig. På så sätt bildar dessa utökade habitat för ryggradslösa djur i ogynnsamma förhållanden. De kan också ge en bra bild på hur vattenkvaliteten är eftersom grönalgen i förorenat vatten blir slemmig och brun-mörkgrön i färgen, medan den i rent vatten är ljusare grön och filtaktig.

Bild 1: Trådslick (Pylayella littoralis)

Bild 2: Grönslick (Cladophora glomerata)

Blåstångssamhällen

Blåstången (Fucus vesiculosus) har gett namnet åt det algbälte som sträcker ut sig under trådalgssamhället. Blåstången är flerårig och kan bli över 50 centimeter hög. Den växer vanligtvis på ett djup mellan 1 och 5 meter, men förekommer även på grundare och djupare vatten. Övergödningen av Östersjön har dock inverkat på hur pass djupt blåstången klarar av att växa.

Blåstången räknas som en av Östersjöns nyckel arter eftersom blåstångsamhället är en viktig levnadsmiljö för flertalet djur- och växtarter genom att erbjuda både skydd och föda. Enligt forskningen har ända upp till 70 procent av alla Östersjöns arter passerat blåstångssamhällen under sin livstid.

Bild 3: Blåstång (Fucus vesiculosus)

I Kvarken finns även den närbesläktade arten smaltången (Fucus radicans). Den är endemisk för Östersjön. De nordligaste bestånden hittas i Kvarken, men den finns även så långt söderut som vid Estlands kust.

Bild 4: Smaltång (Fucus radicans)

Rödalgssamhällen

Vid den nedre djupgränsen av blåstångsbältet växer rödalger, såsom kräkel (Furcellaria lumricalis) och havs hildenbrandia (Hildenbrandia rubra). De är anpassade för att leva utan mycket ljus och klarar därför att leva på större djup än andra alger. Detta gör dock att arterna är känsliga för förändringar som inverkar på tillgången till ljus, såsom försämringen av vattenkvaliteten på grund av övergödning. Rödalgerna, som har liknande funktion som blåstången, bildar det viktigaste habitatet som återfinns på djupa bottnar. Algerna blir ungefär 10-20 centimeter höga och bildar viktiga livsmiljöer för många arter.

Bild 5: Kräkel (Furcellaria lumricalis)

Bild 6: Havsstenhinna (Hildenbrandia rubra) utanför Kaffebådan i Kvarkens skärgård 

Källor

Forststyrelsen. 2010. Skötsel- och användningsplan för Kvarkens yttre skärgård, förslag

Hietikko-Hautala T. 2010. Jääkauden jälkinäytös – Merenkurkun saariston maailmanperintö. Waasa Graphics, Vasa

Lampinen R., Lahti T., Heikkinen M. 2012. Växtatlas 2011. Helsingfors Universitet och Naturhistoriska centralmuseet, Helsingfors. http://www.luomus.fi/vaxtatlas (besöksdatum 18.10.2012)

Rinkineva L., Bader P. 1998. Kvarkens natur. Kvarkenrådets publikationer 10, Vasa

Snickars M., Ek M. 2012. Organismsamhällen på havets botten. Närings-, trafik och miljöcentralen i Nyland, Helsingfors.