Övergödning

Övergödning, eller eutrofiering, betyder att vattnet har en förhöjd mängd av näringsämnen i form av kväve och fosfor vilket försämrar vattnets kvalitet. Näringsämnen tillförs naturligt från land via älvar och åar, men idag påverkar även mänskliga aktiviteter tillförseln av näring till skärgården genom utsläpp från jord- och skogsbruk, bebyggelse, reningsverk och djurhållning. Jordbruksmarker anses dock stå för de största utsläppen . Vidare tillförs näringsämnen från atmosfären och då speciellt kväve som är ett resultat av förbränningen av olja och gas.

Bild 1: Trådalger som tagit över botten med blåstång som en följd av övergödning

Övergödning leder till att vissa arter gynnas, medan andra arter missgynnas vilket leder till att artsammansättningen förändras. Exempelvis gynnas snabbväxande alger av den övergödda miljön och orsakar grumligt vatten som sedan förändrar livsmiljön för andra organismer eftersom solljuset inte når lika långt ner som normalt. Nedbrytningen av dessa växter orsakar även syrebrist på havsbotten eftersom nedbrytningen kräver mycket syre. Syrebristen orsakar s.k. döda bottnar där få organismer kan leva. Vidare kan övergödningen orsaka att stränder växer igen, hårda bottnar slammar igen och kraftiga algblomningar uppkommer. Ur ett mänskligt perspektiv kan detta ha negativa effekter på fiske, turism och rekreation.



Bild 2 och 3: Algblomning

På den svenska kusten finns inga tydliga tecken på övergödning, men i Kvarkens skyddade vikar där näringsbelastningen är särskilt hög finns ställvis tecken på övergödning. Detta beror antagligen på att vattnet inte byts ut lika snabbt i den örika skärgården på den finska sidan och skillnaderna i markanvändning.

Bild 4: Trådalger som växer över ålnate (Potamogeton pectinatus) och snärjtång (Corda filum)

Källor

Statens miljöförvaltnings webbtjänst (2013). Övergödning. www.miljo.fi.

Sjöling, S.(2008). Östersjöns döda bottnar. Havsutsikt, Nr 1/2008, Stockholm.

Lundberg, C. et al (2012). Undervattensmiljö i Norra Östersjön – Viktigt att tänka på vid havsnära planering. Närings-, trafik- och miljöcentralen, Helsingfors.

Sedin, A (2002). Miljööversikt – Havets tillstånd i Kvarkenområdet. Kvarken miljö, Vasa.