Häckande fåglar

Till de vanligaste häckande fågelarterna i Kvarkens skärgård hör olika måsfåglar. Fiskmåsar, gråtrutar, fisk- och silvertärnor häckar ofta i stora ljudliga kolonier. Den lite ovanligare silltruten och skräntärnan kan man också få syn på, speciellt i ytterskärgården. Stora flockar av tobisgrisslor häckar bland stenar och block på kargare öar, speciellt vid Valsörarna, Rönnskären eller Norrskär. En annan fågel som trivs på liknande ställen är tordmulen. Men förutom de här arterna trivs också ejder, labb, skärpiplärka och roskarl ute i ytterskärgården. Till de ovanligare arterna hör berganden, en liten dykande and som är starkt hotad i Finland, men kan påträffas i området runt Molpehällorna och Rönnskären.

Bild 1: Silvertärna (Sterna paradisaea)

I den mer skyddade inre skärgårdens trivs svanar, skäggdoppingar, knipor, viggar, svärtor, och både stor- och småskrakar. En fågelart som är värd att nämna är den utrotningshotade svarthakedoppingen (Podiceps auritus). De senaste åren har de minskat mycket i antal, möjligen på grund av att många lämpliga häckningsområden håller på att försvinna. Svarthakedoppingen trivs bäst i små sjöar, tjärn och små grunda skyddade vikar.

Havsörnen hör till en av karaktärsarterna i Kvarkens skärgård. Under 1970-talet bestod hela havsörnsstammen i Finland endast av några få individer, men som följd av intensiva skyddsprogram finns det idag ca 350 häckande havsörnspar i Finland. Många av dessa havsörnar finns just i Kvarken. Nuförtiden är det med andra ord ingen ovanlig syn att se dem seglandes över öarna i skärgården. En annan rovfågel som man kan se fiskandes i skyddade vikar eller flador är fiskgjusen.

Bild 2: Havsörn (Haliaeetus albicilla)

Till de vanliga skogslevande arterna och andra tättingar hör sädesärla, bofink, olika trastar och sångare, ängspiplärka och stenskvätta. Man kan också få syn på den vitryggiga hackspetten (Dendrocopos leucotos) om man har tur. Den trivs i ljusa och glesa löv- eller blandskogar, där den livnär sig på insekter som lever i död eller murken ved. Glesbevuxna hagmarker är därför ypperliga ställen för denna starkt utrotningshotade art.

Bild 3: Vitryggig hackspett (Dendrocopos leucotos)

Källor:

Forststyrelsen. 2010. Skötsel- och användningsplan för Kvarkens yttre skärgård, förslag

Hietikko-Hautala T. 2010. Jääkauden jälkinäytös – Merenkurkun saariston maailmanperintö. Waasa Graphics, Vasa

Kannonlahti J. 2012. Merenkurkun linturetkiopas. Vaasan yliopisto & Levón-instituutti, Vasa

Rassi P., Hyväringen E., Juslén A., Mannerkoski l. 2010. Suomen lajien uhanalaisuus – Punainen kirja 2010. Miljöministeriet och Finlands miljöcentral, Helsingfors

Rinkineva L., Bader P. 1998. Kvarkens natur. Kvarkenrådets publikationer 10, Vasa

Valkama J., Vepsäläinen V., Lehikoinen A. 2011. Suomen III Lintuatlas. Luonnontieteellinen keskusmuseo ja ympäristöministeriö. http://atlas3.lintuatlas.fi (besöksdatum 15.10.2012) ISBN 978-952-10-6918-5