De Geer moräner

Moränryggar vinkelräta mot isens rörelseriktning

Till den här kategorin hör randmoränerna som kan vara stora eller små, korta eller långa. Randmoränerna har avsatts längs iskanten och de har vanligen en asymmetrisk form med en svagt sluttande stötsida och en brantare läsida. En närbesläktad typ av moränrygg, De Geer-morän, förekommer i svärmar på flacka områden. De Geer-moränryggarna, eller tvättbrädesmoränerna, beskrevs först i Sverige av Gerard de Geer (1889).

Svedjehamn

Bild 1. De för öarna Replot och Björkö typiska De Geer-moränerna syns särskilt bra i Svedjehamns fiskehamn.

De Geer-moränerna har bildats vid de yttre delarna av inlandsisen som långsamt drog sig tillbaka. I sprickor i den undre delen av isen och parallellt med isens kanter avsattes block, sten, grus, sand och silt. I närheten av inlandsisens kant var havet djupt, i Replotområdet 250-280 meter.

De Geer moränerna höjer sig typiskt 2-5 m över omgivningen och längden är upp till en kilometer. De ligger på ett avstånd av 50-200 m från varandra. Det finns tusentals De Geer-moräner i Replotområdet.

När landet stiger sköljs moränvallarna av vågorna så att block och stenar blottas på ytan och det bortsköljda fina materialet avlagras mellan moränryggarna. I sänkorna mellan moränryggarna finns oftast dåligt sorterad sand eller mo ovanpå moränen och allra överst kan ännu finnas lera eller silt och även torv. Ibland kan under sanden finnas lera och inte morän.

 

Bild 2: De Geer moräners uppkomst.