Geologi

Höga Kusten och Kvarken ligger några timmars båtresa från varandra (150 km) och utgör de topografiskt mest extrema landhöjningslandskapen (högt respektive lågt) i Östersjön. Kvarkens skärgård och Höga Kusten bildar tillsammans en enastående geologisk helhet, där inlandsisens spår och de senaste årtusendenas landhöjning präglar både landskap och natur. Den pågående landhöjningen (8 mm/år) gör världsarvsområdet till ett unikt exempel på landskap under ständig förändring.

Världsarvsområdet

 Kvarkens skärgård är det mest representativa området i världen för att studera landhöjningsfenomenet i flacka moränskärgårdar. Landskapet är ett resultat av nedisnings- och avsmältningsprocesser under den senaste istiden. Särskilt spektakulära är de stora fälten med tvättbrädesmoräner (De Geer-moräner). Höga Kusten är det enda kuperade landhöjningsområdet runt Östersjön med höjdskillnader på över 300 meter över havet. Höga Kusten innehar också världsrekordet i isostatisk landhöjning; 286 meter på 10 000 år. Kvarkens skärgård, med sin högsta punkt under 20 meter över havet, är ett ungt landskap (2000-3000 år) som kontinuerligt byter skepnad. En människa kan under sin livstid bevittna hur landet höjer sig ur det grunda havet och hur landskapet förändras; nya öar stiger ur havet, havsvikar blir till sjöar och farleder grundas upp. Landarealen i Kvarkens skärgård ökar med 1 km² eller 100 hektar/år.