Världsarvskriterier

För att kunna upptas på världsarvslistan måste ett världsarv uppfylla ett eller flera av de kriterier som världsarvskommittén har definierat. Dessutom sätter världsarvskommittén stor vikt vid områdets integritet och att området har ett tillräckligt skydd i den egna statens lagstiftning.

Ett naturarv ska uppfylla ett eller flera av följande kriterier (kriterier I-VI omfattar kulturarv):

VII. Representera fantastiska naturfenomen eller vara ojämförligt vackra naturområden med viktiga estetiska värden

VIII. Vara enastående exempel som representerar viktiga steg i jordens historia eller vara betydande områden med tanke på pågående geologiska processer eller geomorfologi

IX. Vara enastående exempel som representerar betydelsefulla pågående ekologiska och biologiska processer inom evolutionen och utvecklingen av ekosystem

X. Innehålla det allra viktigaste och mest betydelsefulla habitatet för bevarandet av biologisk mångfald och utrotningshotade arter

Höga Kusten och Kvarkens skärgård har upptagits på världsarvslistan med stöd av kriterium VIII. I världsarvskommitténs beslut att uppta Höga Kusten och Kvarkens skärgård på världsarvslistan ingår följande motiveringar:

Den isostatiska höjningen är väl illustrerad och områdets särprägel är omfattningen av landhöjningen, 286 meter, som överträffar andra platser. Området är typlokal för forskning om isostatisk landhöjning, ett fenomen som först bevisats och studerats här.
Kvarkens skärgård med sina 5600 öar och omgivande havsområde har enastående geologiskt värde på grund av två huvudorsaker. För det första är det ett område där landhöjningshastigheten är bland de högsta i världen. Landhöjningen är pågående och är kombinerad med stora förändringar i vattenområdena efter den senaste istiden. Kvarken är tillsammans med Höga Kusten, dess svenska motsvarighet på västra sidan av Bottniska viken, nyckelområden för att förstå de processer som är kopplade till jordskorpans respons på inlandsisens avsmältning. För det andra har Kvarkenområdet en säregen samling av istida landformer, såsom De Geer moräner, vilka ger mer regional variation till landskapet skapat av inlandsisen och förstärker inskriptionen av Höga Kusten.