Världsarvet

Kvarkens skärgård infördes sommaren 2006 på UNESCOs världsarvslista. Tillsammans med Höga Kusten i Sverige bildar Kvarkens skärgård en enastående geologisk helhet och ett gränsöverskridande världsarv. Höga Kustens branta stränder och Kvarkens flacka och låga kust är varandras topografiska motsatser. De är unika exempel på pågående geologiska och biologiska processer där landhöjningsfenomenet präglat landskapet.

Avståndet mellan de två världsarvsområdena är cirka 150 km och området består av 7000 kobbar och skär. Landet stiger med 8-8,5 mm i året och på så vis uppstår cirka 1 km² ny landyta varje år. Det motsvarar i runda tal 150 fotbollsplaner. Landhöjningen kommer att resultera i en fast landförbindelse över Kvarken om cirka 2500 år.

Kvarkens skärgård är Finlands första naturobjekt på världsarvslistan. I Europa finns det främst kulturarv medan det på det södra halvklotet finns mest naturarv. I Norden finns det 31 världsarv varav 4 är naturarv: Höga Kusten/Kvarkens skärgård i Sverige och Finland (2000/2006), Geiranger och Naeroy fjordarna i Norge (2005), Ilulissat isfjord på Grönland (2004) och vulkanön Surtsey på Island (2008). I Sverige finns dessutom Laponia, som är ett kombinerat kultur- och naturarv (1996).

I Finland finns 6 kulturarv och 1 naturarv.